Centerpartiet är lyckligt lottat. Nu när vår partiledare Maud Olofsson välförtjänt valt att dra sig tillbaka från sin post, då har vi tre goda kandidater att välja bland när efterträdaren ska utses.
Sedan Anna-Karin Hatt, Annie Lööf (tidigare Johansson) och Anders W Jonsson under högsommaren tillkännagav att de står till förfogande har vi haft en fantastisk öppen process där kandidaterna farit land och rike runt i en dialog med partimedlemmar och andra intresserade. Centerpartiet har på köpet fått ett positivt medieutrymme som känns gott – men också välmotiverat.
Som centerpolitiker har jag haft förmånen att möta och följa såväl Anna-Karin, Annie som Anders i deras olika centerroller. Min slutsats är att alla tre har förmåga och kapacitet att axla betydande uppdrag inom Centerrörelsen framöver. Men när en ska väljas till det allra främsta uppdraget i partiet, ja då måste man göra sitt val.
Vid det här laget är det ingen hemlighet att jag förordar it- och regionminister Anna-Karin Hatt som ny centerledare. Tillsammans med fem andra C-politiker med vår SKL-gruppledare Carola Gunnarsson i spetsen deltog jag i ett upprop i Expressen till fömån för Anna-Karin Hatt.
Jag har tydligt lagt märke till hur fundamentalt vikitg Anna-Karins vision om regionernas Sverige är, där vi tar vara på förutsättningarna i hela landet. En politik för stad och land, där du har friheten att växa och verka var du vill.
Jag tilltalas av Anna-Karins inriktning att verka för ett varmt, grönt socialliberalt samhälle med frihet för individen utan att som nyliberalerna för den skull glömma det sociala och solidariska omtanken om medmänniskan.
Anna-Karin har en sund inställning till Euro-projektet. Hennes artikel i SvD angående detta är bland det absolut bästa jag läst på området. Länderna i Euroområdet saknar sammantaget den ekonomiska balans som behövs för att Euroskutan ska kunna segla stabilt.
Anna-Karin har också en tydslig ambition att göra Centerpartiet tydligt för allmänheten på fler politikområden än miljö/klimat och företagande/entreprenörskap. Hon vill utveckla profileringen båda vad gäller skolan och välfärdsområdet. Hon vågar inta en kritisk attityd till sånt som blivit mindre bra i alliansregerandet. Jag tänker på att hon håller distans till Björklunds katederdisciplinpolitik , att hon vill avskaffa kvinnofällan vårdnadsbidraget. Bra!
Anna-Karin har regeringserfarenhet och vana att förhandla inom Alliansen. Hon har också varit i position att se både vad som funkat bra och dåligt i Allianssamarbetet. Detta ger henne en unik möjlighet att vässa Centerpartiets förhållningssätt i regeringen och göra partiet välrustat inför valet 2014.
Torbjörn Ahlin