Så var Centerstämman över. Fyra fantastiska, inspirerande dagar i Åre. En tydlig upplevelse av att det gröna, varma, socialliberala Centerpartiet är på G.
Förutom en massa motioner hade stämman att behandla fem förnyelseprogram som arbetsgrupper inom partiet tagit fram.
Som länspolitiker gladdes jag särskilt åt är programmet för Hållbar tillväxt i hela landet. Programmet innehåller en portalskrivning som jag ser som vägledande för Sveriges utveckling framöver:
- Ge regionerna makten. Centerpartiet vill se en decentraliserad demokrati, med spelregler som förhindrar centralisering. Vi vill se starka och funktionella regioner med stort självstyre i frågor som rör till exempel tillväxt- och näringspolitik.
En annan tung punkt i programmet handlar om att inrätta en servicegaranti i hela landet. Det handlar om att ha tillgång till en fungerande grundläggande service på rimligt avstånd för att just du ska kunna välja var du vill bo och verka.
Läs mer i min tidigare kommentar angående tillväxtprogrammet.
Rubriken för stämman var Nybyggarlandet Sverige. Ett intressant integrationsprogram fastställdes. Där anges att Centerpartiet vill slopa instegsjobben och istället införa halverad arbetsgivaravgift under maximalt två år. Dessutom bör nystartszoner etableras på utvalda platser i Sverige. Exempel på åtgärder som kan påskynda att våra nya svenskar kommer i arbete.
Stämman antog också förnyelseprogrammet Världens modernaste välfärd 2022, där vi slog fast att minst 50 procent av alla välfärdstjänster på sikt ska produceras av privata och ideella utförare. Anledningen är att vi ser gynnsamma effekter för medborgarna om fler entreprenörer ges möjlighet utföra välfärdstjänster.
Man kan konstatera att motioner till en Centerstämma har betydelse. Många medlemmar i landet hade motionerat om att kommuner som har stora naturresurser, typ vattenkraft, men som får väldigt litet med av de rikedomar som ”exporteras” från kommunen borde kompenseras med någon form av återföring. Stämmans beslut blev att Centerpartiet ska jobba för att skattebasen decentraliseras i den riktning som motionerna föreslog.
Stämman hade som bekant också till uppgift att utse nytt presidium för partiledningen. Min bedömning är att Annie Lööf kommer att bli en utmärkt, rentav lysande, partiledare. Hennes linjetal var underbart visionärt. Hon markerade på ett mycket fint sätt både mot höger och vänster. Som företrädare för vad vi fortsättningsvis ska kalla Sveriges (inte bara Alliansens) gröna röst, sa hon något som fick en gammal linje 3-anhängare att tårögt glädjas, nämligen att kärnkraften utifrån energiöverenskommelsen i regeringen långsamt kommer att dö sotdöden.
Det är ju ingen hemlighet att jag stödde Anna-Karin Hatts kandidatur till uppdraget som partiledare. Det är heller ingen hemlighet att jag också sagt att Centerpartiet hade ett drömläge när den nya partiledaren ”processades” fram. Vi hade tre utmärkta kandidater att välja på. Anders W Jonsson var ju den tredje. Såväl Annie, Anders som Anna-Karin valdes sedermera till partistyrelsepresidiet. Slutet gott – allting gott.
Sist men absolut inte minst. Centerpartiet och hela Sverige har anledning att känna stor tacksamhet gentemot vår avgående partiledare, Maud Olofsson. Avigsidorna av alltför många årtionden av S-styre i Sverige innebar att Sverige, när Alliansen skapades, stod inför ett stort behov av avsossefiering, innebärande bl a att det var dags att lyfta fram den enskilde individens, företagandets och entreprenörskapets betydelse för landets utveckling. Härvidlag har Maud gjort epokgörande insatser. Mauds betydelse för fokusering på kvinnors företagande och därmed ökad jämställdhet är också betydande. Detta verifieras av att Hillary Clinton intresserat sig för Mauds erfarenheter på området.
Det enda negativa med Centerstämman var att många av oss över 1 100, ombud och övriga närvarande medlemmar, drabbades av ”Åreskutans hämnd” i form av förkylning veckan efter. Men detta är sånt man kan leva med när vi ger oss i kast med att tillsamman med Annie, Anders och Anna-Karin kreera ett grönare, varmare och socialliberalare Sverige.
Torbjörn Ahlin